Så häftigt att för ett år sedan pratade vi om "tänk va mysigt om vi har en bebis nästa jul". Å nu är du här, våran vackra goa prins! Har aldrig sett en så perfekt unge i hela mitt liv, å han är vår! Hälften mig, hälften matte! <3

Ja, jag har alltid älskat julen.. Men nu, nu älskar ja den lite mer!! Tack!! 

Glädjen man nu känner varje dag är obeskrivlig, trodde aldrig det va möjligt att känna såhär!:-)

14veckor och 3dagar har nu gått och ja kan inte riktigt smälta att han är vår!

Nu har vi börjat kika på hus igen, och hör å häpna vi har hittat ett som verkar intressant. Å imöra får vi se om det är fler intressanter eller om det är läge att slänga in ett bud.. Ja håller alla mina tummar å tår för ja tror verkligen att detta hus har alla potential för att bli vårat drömhus :-) vi får se!

Julklapparna är i princip klara, men som med allt annat så blir ja aldrig riktigt klar.. Finns alltid mer man kan köpa :-O vince har så oändligt många paket, nästan lite löjligt ;-)

Nu ska ja försöka få rullning på denna dag också! Ha en fin tredje advent alla:-)

Inatt hade vi en såndär toppenkväll/natt igen, lillen sov från 19-02.30 och sen från 05-07.30 :-) lycklig bebis.. Lycklig mamma <3

Igår va vi till Örebro för lite shopping, jätte kul med en liten roadtrip ibland! Hoppas på fler till våren, kanske en helg i Gbg med ett litet besök på Ullared! 

Har varken funnits lust eller ork att blogga då Vince haft en mindre rolig koliktid! Frustrationen över att inte kunnat njuta över våran sons första tid har varit stor.. Å visst säger alla: NJUT nu när han är liten!! Hur faan då? Hur ska man kunna njuta när ens lilla skatt skriker så lungorna nästan kollapsar? Man känner sig både ledsen och värdelös på samma gång!! Nej njöt gjorde ja när han sov!! Nu har han hunnit bli 7 veckor och han verkar må bättre.. Mycket mindre skrik de senaste dagarna/nätterna, å gissa om vi njutit❤️❤️❤️ <3

Förhoppningsvis håller det i sig för just nu känner ja mig som den lyckligaste i världen <3 

Nej, en dusch får det bli 😊 ha en fin dag alla! 

Vi va till Bvc på Vs 4v dag och vägde honom, hela 4550g väger han nu. Stora grabben :-) vi har haft en helt underbar månad med mycket känslor <3 att få rutin på dagarna och se våran son växa är helt fantastiskt! Det är verkligen som alla säger, man växer in i rollen som mamma! Sakta men säker lär jag mig vad han vill och inte vill, vilken underbar känsla :-) nu ska vi lägga oss, men ska uppdatera mer snart :-) 

Kommer bli så konstigt att vara ensam 10tim varje dag med lillsnutt! Undrar hur dagarna kommet se ut? Nu har ju matte vince massa under dagen så jag kan duscha, sy, äta mat mm! Det kommer bli bra, men ovant ;-)

Tur att våran lilla diamant är så himla smöli!! 

Hur är det möjligt att vi haft våran prins hos oss i TVÅ veckor?? Helt sjukt! 

Han växer så det knakar och är helt perfekt på alla sätt å vis! 

Pappa matte är hemma hela september ut och det är så himla skönt, fick ja välja så skulle han aldrig få jobba igen ;-) hihi!! Men vardagen måste väl börja snart igen antar jag! Men måste allt gå så fort?? 

Dagarnas höjdpunkter är bl.a. Att ta en långpromenad, och idag fick den bli tillsammans med Mallan medans matte tog en tur på hojen :-) 

Nu slöar vi i soffan, vince sover efter sin lunch ;-) 

Onsdag den 4/9
ca 22.15

Kissade ja precis ner mig lite? För inte kommer det väl så lite vatten när vattnet går? Matte tyckte iaf att jag skulle ringa förlossningen för råd. En jätte trevlig norrländsk tjej förklarade för mig att det lät lite väl lite men om det skulle komma mer skulle ja ringa igen. Självklart sa jag, och la på luren. Minuterna senare står ja i sovrummet för att sätta på mig nya trosor när, va ja tyckte, niagara fallet rann ner för mina lår och ja vrålar till Matte att komma med en handduk. Han kommer med va ja antar är den minsta handduken vi äger, då han vad ja förmodar antog att det va lika mycket vatten som det fjuttiga som kom för några minuter sen, men med snopen blick skyndar han att hämta en ny mycket större. :-) Ja står där med nervös, rädd blick.. nu ska det ju födas barn snart, å ont ska det visst göra :-I

Jag ringer upp förlossningen igen och får prata med en annan tjej, förklarar att ja ringde för bara någon minut sen, men nu, nu minsann VET ja att det va vattnet som gick. Dock så känner ja inte något annat och tjejen i luren förklarar att om inget händer under natten ska vi kontakta Spec MVC kl 8.00 på morgonen. Okey! Så nu ska man tydligen gå och lägga sig?! Jo visst!

Ligger och pratar med Matte om att nu är det ju faktiskt nära, vi ska bli föräldrar, och ja tror att han kommer innan 14.00 dagen efter (alltså 5/9) annars dröjer det nog några dagar till.

Torsdag 5/9

Strax efter 03.00 somnar vi iaf, inga känningar what so ever! Och efter ca 1tim sömn va det dags att tömma blåsan, och inga känningar än, eller kanske lite lite mensvärk. Somnar om och vaknar 05.20 av ännu ett toabesök, och nu, nu känner ja kanske lite ändå?! Jo, lite mensvärks liknande förvärkar är det nog. Så ja sätter mig i soffan och klockar mina oregelbundna förvärkar som kommer i 3-7min intervaller. Strax innan 07.00 kände ja att det va dags att ta en dusch, för nu börjar det kännas lite mer. Väcker Matte efter duschen och förklarar att -det är nog nåt som händer nu.. men det gör inte så värst ont, ja kanske bara överdriver?

Ringer iaf till förlossningen runt 07.30 och förklarar läget, förvärkar 3-4min intervaller, de tycker att ja ska åka in till Spec MVC för en koll. Jag säger att -visst, men det gör inte så ont så vi stressar inte in, så ni vet :-) BM i telefonen tyckte det lät bra!
Så vi pysslar iordning lite här hemma, ger katterna extra mat osv.
Strax efter 08.00 beger vi oss till bilen, och nu börjar värkarna göra ondare, inte outhärdligt men de känns mer än innan och kommer i ca 2-3min intervaller.

Väl framme på sjukhuset vid 8.30 möts vi av Marianne och jag får CTG påkopplat och visst är det värkar, men Marianne förklarar att det kan ta lite tid så vi kan ta en promenad till cafeterian och fika om vi vill.. FIKA? Nja men en promenad ska ja väl klara av, säger Marianne det så är det väl klart ja fixar det ;-) Men när vi kom fram till cafeterian vände vi snabbt tillbaka och under den korta tiden fick ja 7 starka värkar. Marianne se på mig att det är jobbigt så hon föreslår att vi går till förlossningsrum 4 för en undersökning. Det är full rulle på förlossningen så Marianne följer med oss trots att hon jobbade på Spec MVC, där det va lugnare. Väl uppe i sängen för undersökningen ber ja till högre makter att -snälla snälla säg att jag är mer än 1cm öppen.. detta säger ja högt under undersökningen, och Marianne ser snopen ut. -Hmm, du är öppen 10cm Helena.. (ja tror ja svimma lite av glädje) 10cm.. men väggarna va kvar, fast de försvinner snart ska du se.
Marianne förklarar att hon minsann ska stanna hos mig hela tiden och att innan hon slutar sitt skift ska det ha kommit en bebis.. nu är kl strax efter halv 10 och hon slutar 14... är det sant? Ska ja bli mamma idag?


Nu blev ja även presenterad för min nya bästa vän -LUSTGASEN.. hello!! :-*
Matte sitter bredvid mig i sängen och får prova lite gas han med, men han blev nog inte lika frälst som jag skulle ja tro :-) Vi passar på att ringa syrran och uppdatera om läget, dock minns ju inte ja det samtalet så värst mycket. Tur Matte va med och hjälpte mig!

Tiden gick både fruktansvärt snabbt och outhärdligt sakta from nu.

Strax innan 12 började mina krystvärkar, och vilken skillnad från de vanliga värkarna som gjorde ont i ryggen. Dessa tryckte ju på som bara den. Tyvärr ville inte lilla V komma ner i bäckenet så varje krystvärk kändes som pesten för mig, då det inte gick framåt. Marianne föreslog att byta ställningar och ja gjorde som hon sa, fast ja helst av allt bara ville sova. Dina ord, min lag.

Runt 13.00 va det dags att tömma mig på urin, för då skulle det bli lättare efter förlossningen tydligen, och det kändes knappt. Blev lite blött bara, men va spelar det för roll!
Sedan vred Usk Ulrika upp mitt dropp som skulle göra krystvärkarna starkare då ja blivit för trött för att krysta, ja valde att andas igenom värkarna istället. Men Marianne förklarade att ja minsann skulle trycka på, annars skulle det bara ta längre tid.. HJÄLP, det ville ja INTE! Jag fick höra flera gånger att nu är det inte länge kvar och vid ett tillfälle utbrister ja visst- Bullshit! :-O
fast inte med en elak ton, utan förtvivlad, ja trodde helt enkelt att ongen inte ville ut, varken nu eller någonsin. Men med massa stöttade ord från min underbara Man, Marianne och Ulrika kände ja att detta skulle minsann ja klara. Runt kvart i två hör ja att Marianne säger till Matte -nu är det bara några få krystar kvar.. *ÄRÄ sant, tänkte ja* och ja känner att nu jäklar är hans huvud ”där nere”, och Marianne säger åt mig att vänta med att krysta tills ja känner en värk.. Och vad som kändes som de längsta sekunderna i mitt liv låg ja och laddade, sen kom den, värken, och ja tryckte ALLT va ja kunde och ”plopp” sa det och kändes det, sen hörde ja ett underbart litet bebisskrik och lite snörvlande på min högra sida där Mattias stod. HAN är här nu!! ♥ kl 13.47 behagade våran underbara vackra prins att titta ut!♥

Utan min underbara stöttande man som under hela tiden stod bredvid mig som en klippa vet ja inte hur detta hade gått! ♥ älskar dig så mycket Mattias!

Vincent Sjögren
Välkommen till Världen